Inte utan min mamma
Kategori: Allmänt
Vill inte.
Vill och vill?
Jo jag vill men....kanske
mera...kan inte!
Kan inte förstå fast jag vill.
Förstår ni?
Det känns lite vanligt, jobbar och så....men om jag ringer henne ikväll, precis som jag brukar....så svarar hon inte.
Då brukar jag ringa mobilen men...då ringer det i hallen, i MIN hall, från hennes handväska!!!
Vet ni hur det känns att behövs rota i hennes handväska, i hennes plånbok, klippa sönder bankkort, lånekort, alla kort!!!
Inte alla, neej....
Id- kortet sparar jag, den bilden gillade hon inte, hon tyckte hon såg rynkig ut. Kanske lite, vi brukade skratta tillsammans åt den. Men nu tycker jag att den är fin.
Den fortsatta vägen känns lite ensam. Jag är inte ensam...men ändå..
Jag fick plocka nyponen själv i år.
Det hon sått....får jag skörda utan henne. Tänk om hon hunnit smaka iallafall.
Vi fick ändå 60 år tillsammans, inte alla förunnat.
Jag känner kärlek och tacksamhet för det.
För henne var nog hösten den bästa årstiden att vandra vidare på för hon gillade inte mörker och kyla.
Hon älskade skogen och sina blommor
Skriv inläggstext
En fin text som jag fick av en kollega
"Så lite plats en människa tar på jorden,
mindre än ett träd i skogen.
Så stort tomrum hon lämnar efter sig.
En hel värld kan inte fylla det"
