MY HIGH FIVE

Med Kebnekaise i färskt minne så hade jag tränat extra hårt under året.

Den här gången ville jag komma ända upp på toppen.

.Vi tog tåget till Oslo och hade där turen att få skjuts med bil upptill Gjendesheim. Där hade vi en underbart vacker vandring uppe på Beseggen. Se annat inlägg. Dagen efter skjutsades vi till Otta. Där tog vi en buss till Lom.

Bytte buss, hade inga norska pengar så vi fick åka gratis till fjällstationen. Norrmän är hyggliga.

Härifrån kunde man utgå till massor av fjäll. Det finns 198 fjäll i Norge och de flesta ligger här i Jotunheimen. Många är över 2000 m. Galdhöpiggen 2469 och Glittertind är 4 m lägre.

Vi delade på en påse fjällmat och kollade runt lite. Deras servicebyggnad var verkligen under all kritik. Däremot var fjällstationen och boendet jättefint. Bra personal och bra butik.

Nästa morgon åt vi en rejäl frukost i den utmärkta restaurangen. Där fanns allt från nykokt havregrynsgröt till Brie-ost och massor av färsk frukt. Vi tog också ”nistepack” som är matsäck på norska. Det tog vi i restaurangen och betalade i receptionen.

Allt är dyrt i Norge utom fjällstugor, kostar ca 500 kr och det kan jämföras med Kebnekaise där jag betalade 1460 kr för ett rum ett dygn.

Efter frukosten tog vi våra ryggsäckar och började gå. Stigningen börjar på en gång. Terrängen  är stenig. Till att börja med en stig men senare rena stenbrottet. Vädret är toppen med sol och just ingen vind.

 

 

Vi kånkar uppför, snart måste vi pusta.

Träget fortsätter vi uppåt, uppåt.

Så småningom kommer vi till fält av snö. Det har tinat lite på ytan av solen och vi klafsar vidare, det är tungt i snön och rätt bakhalt.

 

 

Upp på Keilhaustoppen och sen ännu mera snö. Benen är ganska slut men viljan finns. Jag tänker femton steg sedan vila, femton till sedan vila. Snart ser vi toppstugan däruppe men nu är orken snart slut.

 Detta var den jävligaste uppförsbacken jag  någonsin varit med om. Men nu kan jag inte ge upp. Dom säljer varmkorv och kaffe däruppe. Tio steg och vila. Åtta steg och vila.

Jag fullkomlig släpar mig upp sista biten på ren och skär envishet.

När jag står däruppe så är det HELT fantastiskt. Jag är stolt att jag klarade det och det är underbart vackert!!! Det tog 7 timmar, knappast ett rekord. 

Inne i kiosken jobbade en ung kille. Han brukade åka skidor upp och ner över glaciären. Han fick det att  låta så enkelt. Hmm.

Här fanns varm choklad och kylda drycker samt souvenirer men vi hade ju inga norska pengar som sagt och han tog inte kort.

Vi utgick alltså från Spiterstulen men man kan också gå från Juvasshytta. Det är närmare men över glaciären Styggebreen, så då måste man gå med guide tror jag.

Vi delade på en fjällmat och njöt av utsikten ca 45 min.

Sedan var det dags att börja gå ner.

 

 

Det är alltid lättare neråt men det sliter hårt på knäna. Det gäller att spara på dem så jag tog en sopsäck och åkte kana en bra bit. Det gick undan minsann!

https://youtu.be/EbSeGc3b5bI

Väl tillbaka på stationen var det skönt att få av sig kängorna och ta en dusch.

Allrummet är trevligt att mysa i på kvällen och det är en fantastisk utsikt.

 

Jag hade glömt att smörja mig solcreme så jag var helt svullen och röd i ansiktet. Jag fick ha en flaska med kallvatten för att kyla ner brännskadan.

Vi sov gott den natten och dagen efter var det buss tillbaka igen till Otta-Lom-Oslo. Sedan tåg mot Västerås.

En jättebra och kul vandring och faktiskt riktigt tuff.

Mina tips: Träna uthållighet, bra kängor, solcreme;-P

Sidor jag har haft nytta av innan vandringen.

http://www3.utsidan.se/hansw/jotenh.htm

thavox.blogspot.com

www.tilltopps.com